definitivt
Snurrade alltid några extra varv för många
Några sekunder av renaste glömska
Ett kort av brott från den ständiga vetskapen
Inga blödande sår av den vassa verkligheten
Det bara snurrar istället
Tillfällig blackout
Det känns som om vi inte är gjorda för att klara av många slut
Inga blödande sår av den vassa verkligheten
Det bara snurrar istället
Tillfällig blackout
Det känns som om vi inte är gjorda för att klara av många slut
numera
Ibland kan jag välja vilken färg jag vill ha på dagen,
en grå dag kan vara grön eller rosa eller vilken färg som helst!
Jag kan bära mig själv och gå med energi som smittar av till insidan
Jag får också vara med
Jag får också vara med
Mitt värde sitter inte i hur jag ser ut
Skelettets förförelse kan -aldrig- ge dig den makten
pirr
Hjärta för hjärta
snubblar och slår sig
Fånga själen
Fånga själen
1 2 3 4 5
Hitta hem
påväg är ensamt
Discorulltrapporna
Någon tänder en tändsticka
Skatorna hörs tydligt
Tomma ölburkar på spåret
Jag ska kasta bort alla dåliga kvällar
Någon tänder en tändsticka
Skatorna hörs tydligt
Tomma ölburkar på spåret
Jag ska kasta bort alla dåliga kvällar
blinkblink
Torra ögon och
munnen gråter tårar
Följer du med ner?
En klubb för såna som oss
Följer du med ner?
En klubb för såna som oss
Trängda hjärtan
Kränkta smärtan
Kränkta smärtan
-
Sparka på asfalten och
landa på knakande kvistar
Något ligger och rostar i mossan
De empatilösas skräp
Något ligger och rostar i mossan
De empatilösas skräp
eller kanske ett hjärta
Skogen tar hand om det hur som
Vare sig den vill eller inte
Öppna armar som som utnyttjas
Skogen tar hand om det hur som
Vare sig den vill eller inte
Öppna armar som som utnyttjas
man ska inte låna böcker när man är deprimerad
´´'
Ibland kliver man ur bilen
Tar dom där giftiga andetagen
för att inte förgifta de andra
Sparka på blommor och du kommer landa på knakande kvistar
Något ligger och rostar i mossan?
Tar dom där giftiga andetagen
för att inte förgifta de andra
Sparka på blommor och du kommer landa på knakande kvistar
Något ligger och rostar i mossan?
De empatilösas skräp, säkert
Eller kanske är det ett hjärta
Skogen tar hand om dig
Eller kanske är det ett hjärta
Skogen tar hand om dig
Vare sig den vill eller inte
Öppna armar som utnyttjas
Öppna armar som utnyttjas
hejdå ätstörning - hej livet
åt något håll
Jag vill krypa ur min egen kropp. Den fysiska kroppen. Den är alldeles för tung för att bära. Jag skäms.
=
=
utanför önskade linjer
långtidskänslan
Rädslan för att bli lämnad har följt med mig så länge jag minns
Rädslan att döden ska stjäla allt jag håller kärt ifrån mig
Hoppats på att min fantasi-värld ska gå i uppfyllelse
Fan, jag försökte t.o.m tro på gud för att inte slukas helt av paralys i mörker
Rädslan över att vara ensam har nyanserat delar av mig till den person jag inte ville bli
Blev rådd till att inte vara ensam, ifall att jag skulle må väntat sämre
Ifall att jag inte kunde hantera det på egen hand
Omgav mig alltid med människor
Utan dem blev jag oskyddad och sårbar
Hudlös och orolig
När jag ska skiljas från folk och jag har möjligheten att vända dem ryggen och gå först så gör jag det
På så sätt så slipper jag känna mig ofrivilligt lämnad och ensam
Även om det är någon som jag vet att jag definitivt kommer att träffa igen
Kanske t.o.m om ett par timmar
Liksom avdramatiserar inför mig själv
Men döden går inte att vända ryggen hur som helst
Ständig fakta
Den kan ta vem som helst, när som helst
Och nu börjar fåglar som bor i mitt hjärta att tröttna
Dom funderar på att lämna
Bekräftar mina skavande oroligheter
Dom orkar inte se mig såhär, dom orkar inte vara kvar här
Lämna mig som flyttfåglar lämnar landet när det är för kallt
Vill ha bättre väder och se förbättring
Ska mina rädslor besannas?
Ska jag bli lämnad ensam?
Allt med vetskapen om att det var mitt eget fel, jag och min mörka världsbild
kollektiv blindhet
Vi river sönder våran mörka världsbild
Bara för en kväll
Unga&dumma för en kväll
Ignorerar den svårtillfredställda själen
Alla andra får ju vara unga&dumma
Vi tror oss veta bättre..
Men blir det bättre för det?
Svårt att fånga hur man kan dansa och leka när våra närmsta är inburade, plågade, slaktade
Lite som att försöka skratta på en begravning
Lidandet hänger ju tungt och ständigt i luften
Det går fan aldrig att få svar på hur andra inte går in i den tydliga dimman
Att ignorera den är inte möjligt
Kollektiv blindhet kanske
Man får lära sig att leva med den
I ett samspel där man strävar efter balansen att påverka
samtidigt som man tillåter sig att inte alltid ta sig själv på så jävla stort allvar
vitt brus
Allt är inte skit. Ingenting är perfekt.
Sitter i en alldeles för liten skugga av mig själv. Försöker göra mig liten och låtsas
som om allt är innanför linjerna som jag själv ritat dit.
Verkar som att eldsjälar är de som slocknar först (de brinner väl ut snabbast antar jag).
Vad sysslar jag med? Tårar är inte en smickrande slöja. Dom trillar så tungt.
Ska dansa med mina lakan
Alltid sista dansen
neverwhere
sladd
Jag sjunker igenom golvet
och ramlar av klotet
Blir osäker inför annars trygga röster
Som om det mjuka och annars självklara
skalats bort över telefonlinjen
Som om det mjuka och annars självklara
skalats bort över telefonlinjen
Frusna fåglar kanske behövde det bättre
Hoppas dom åtminstone sitter i par
SMUTSEN UNDER DINA NAGLAR
idioti, människans mellanamn
Jag drömmer om magsjuka
min bacillskräck till trots
Drömmer om att sy ihop mina läppar
Varför måste det ta kål på oss?
Kan det inte bara ta kål på mig?
regnig bussresa
Tunga huvuden som gungar i takt med glasrutorna
Vaggas bort från verkligheten
Studsa mot vattenytan
Blunda hårt, för här kommer ensamheten
Svarta ögon letandes efter bokstäver av neon
Kan inte detta bara ta slut?
När pissregn formar om orden du har på tungan
Jag önskar att vara akut
