rim-rim-ramsa

Jag gör silverflätor i ditt korta hår
Vill vara bara din år efter år
Du undrar hur jag orkar
Svaret på den frågan är lätt
På dig blir jag aldrig mätt
Bara vi aldrig ni
simmar i fantasin inuti
-------------------------------------------------------------------
Mani mani
mig själv jag sugs in i
Målbandet som ständigt flyttas
Startskotten aldrig upphöra
vet inte vad jag ska göra
Tur att jag dig ser mitt i denna eviga röra
Saker flyter ihop, blir grått
Hjälper en fokusera på nått
-------------------------------------------------------------------
Utanför kantiga ramar
slipper vi alla gamar
Murar som längtar efter att rivas
Kommer med stolta steg överklivas
Någon gång
i en lyckligare sång
------------------------------------------------------------------
Månad fem
i dig jag hittade hem
-----------------------------------------------------------------------------
Streck av bläck blöder ut i otakt
Du, som alltid, på din vakt
Det kunde liknas en jakt
Den är nu slut
Du hittade äntligen ut
-------------------------------------------------------------
Motvinden gjorde färgen blek
Vill dansa vidare med dig i egen lek
Bort från likgiltighetens diskotek
Att allt ska bli bra jag alltid önska
Fallna ögonfransar är tyvärr ibland lömska
--------------------------------------------------------------
Öppna sår
Du drar för hårt i mitt hår
Det dom skriker
dig på mitten viker
När blev jag den som är den?
Jag vill gå hem
Skavandet mot blåa knän
gör sanningen obekväm
Jag ut genom vasst fönster flög
Önskade att jag vore hög
inte bara död
----------------------------------------------------------------------------------------
Ensam blomma bland blad
Något fattas men vad?
Om man tittar noga så står det här
rad efter rad
Jag alltid för oss bad
Man vill ju bara se den andre glad
----------------------------------------------------------------------
Av dig mitt hjärta blev stulet direkt
I sömngång hon önskar bli väckt
Kanske man ska byta skal likt en insekt
Undrar om det hade räckt
 

*

    

min tur

det ekar innanför vävnaderna efter dig 
rösten som jag låter lova mig hela världen 
den enda rösten som inte rinner av mig 
stora drömmar och hud mot hud
 
 
vi är för starka färger i världen för att någonsin måla över
därför jag flyttar mina gränser
därför jag ramar in vår kärlek i skyddsglas när det haglar motsägelser
 
 

tappat språket

     

mitt hjärtas magiker

klockan tre på natten
du har en len nacke
jag har handen där
vart annars?
 
 
  

finding myself waiting for something that never comes

           

minfina

 

om och om och om igen

Vaknar med tårar som väntar på att få
slicka mitt smutsiga ansikte rent
Innanför bröstkorgen fortsätter den nergångna äckliga känslan
att expandera
Jag brister
likväl är det bara det salta vattnet från ögonvrån som flyter ut ur sprickorna

Skyller inte längre på någon annan än mig själv
Hanterandet, något jag ännu inte förkunnat

 

 

 


det betyder bara

        
 
 
att jag saknar min kamera

med dig

På varsin sida av den immiga busskuren
följde vi varandras fingrar
Det blir en karta över ett magiskt tidsfördriv
Det har aldrig gått såhär fort
Hjärtan trummar i otakt
och jag försöker greppa hur jag blev din
Benen är lika darriga som marken känns

Vill vara här

 

  

   

 

 


förr

 längtandet tillbaka, undrar om jag minns det rätt
 

inte du

min vinterjacka
 
jag varje gång en hund går förbi
 
känslan av att vara malplacerad
 
true that
 

Psykos-somnandet

Så fort jag slappnade av eller hängav mig till sömnen
okänd musik som ständigt blev högre och närmre
Hotande dansande skuggor och vardagsljud i köket
En tyngd som hela tiden ville lägga sig över mig, på mig
Ville väcka kroppen bredvid mig men 
paralyserandet
Mina största kraftansträngningar blev till blygsamma darrningar 
små pip som letade sig förbi mina läppar
Något där
Bara jag medveten
Tyngden
Musiken som bara spelade för mina öron
Täcker ansiktet med lakanet
Kvävande tyg, skyddande tyg
När overkligheten äntligen övergick i drömmande
 
-----------------------------------------------------------------------------------------
 
Jag sjunker igenom sängen
om och om igen
Försöker klamra mig fast vid den sömnvarma kroppen bredvid
Känner mig ensam
Sjunkandet genom jorden och ingen märker något
I panisk tystnad försvinner jag
Okända låtar som spelar för öron som önskar dövhet
Rädslan för sömnen
vaknar ändå förvånad över att jag tog mig igenom ännu en natt
Surret i köket slår mina knän blå
Nakna kalla grenar som spelar på min puls som rostiga pianosträngar
Vet precis vad som händer kring mig
men inte betydelsen
Kan inte be dem att lämna mig ifred
Pinsamma lila streck som ett hån
Fortfarande, sju år senare, så passerar och stannar alternativet

alfabetets vingar

Det blir som bubblor. Oundvikligt att det inte spricker 
Så blir jag sådär rädd igen och stjärnorna faller och jag blir rädd för en verklighet utan er
När allt snurrar smälter tryggheten och blir till klibbig tjära 
Limmar ihop händerna. Ändå slåss jag
Inte vill du. Sen kom regnet och ingenting stannade
Inte andas. Dyker ner, allt i lungorna ska bort bort
Sjunker till botten och stannar så länge jag kan 
I år badade jag åtminstone

-mitt perspektiv-

Du registrerar en humla som flitigt fyller på sin ranson av nektar. Vill veta vad som försiggår under den ludna randiga ytan. Undrar vart den har sitt bo, och hur länge till just denna humla kommer att surra omkring med livet i behåll.

Du sitter på utkiksplatsen i solnedgång. Lyssnar till tre synliga duvors kuttrande ljud. Tänker på hur hårt livet måste vara för alla arter som lever oskyddat där den naturliga selektionen fortfarande råder. En kall vinter, månader där fokus en...dast ligger på att få i sig tillräckligt med föda. Undrar om någon utav dem fått ungar i år, undrar hur många av dem som överlevde.

Du promenerar i skogen. Aldrig ensam i skogen. Det är fullt av liv runtikring dig, på sex ben, åtta ben, fyra ben. Här går du med dina två ben, kvistar knakar under dina fötter tills du bestämmer dig för att sätta dig ner i den ljumna mossan. Dina ögon möter ett rådjurs. Den är så vacker så du skulle kunna börja gråta. Du ser in i de bruna ögonen och grubblar på vad hon varit med om i livet. Biter dig själv i handen när tankar om jakt letar sig in mitt i hjärtat. Kan inte förstå hur någon kan finna njutning i att döda en annan varelse.

Det är regn idag. På med gummistövlarna och ut i den droppande verkligheten. Idag är en bra dag, du är lätt i stegen och registrerar varenda liten vattenpärla som slickar ditt ansikte. Det känns renande och hoppfullt, dagens regn. Du hinner precis komma ut från tomten då du känner ett kras under din ena skosula. Ljudet av ett snigelskal som krossas mot marken ger dig gåshud över hela kroppen. Dina egna tårar adderas, nu är det inte bara regnets droppar som slickar ditt ansikte. Du vänder på klacken, kommer innanför dörren, tar av dig ytterkläderna och torkar tårarna. Sedan lägger du dig under täcket igen och önskar att du hade kunnat göra om, göra rätt.

Du är ute på kvällspromenad vid ditt sommarställe. Det ligger något mitt på vägen, så du går närmre för att titta efter vad det är. Du ser nu att det är en liten fladdermus som ligger där, orörlig, och det börjar göra ont inuti. Har tidens metallmonster på fyra hjul lyckats ta ännu ett liv på dessa vägar? Men ju närmre du kommer så ser du att den fortfarande lever, den ser till och med oskadd ut. Lite chockad om något. Du tar på dig handskarna som ligger i väskan, lyckas försiktigt lyfta upp fladdermusen i dina nu kupade händer. Du måste åtminstone lyfta den till vägkanten eller en bit in i skogen, tänker du. Du försöker minnas det lilla du vet om fladdermöss såsom vilken föda den äter, funderar på om du ska hämta lite insekter så att den blir lite stärkt av näring. Men just som den tanken slår dig, så flyger fladdermusen ur dina händer, fri och stark. Du fylls med översvämmande lycka och kärlek.

Välkommen till min värld, där djuren är mina hjärtan utanför kroppen


ett ögonblick av mitt liv

        

slutet

En ständig analys av din omvärld
Sökande darriga pupiller som slickar varenda litet hörn av rummet
Väntan på något tillräckligt verkligt att fastna i
En svettig hand som för mig bort och iväg
 en annan som hjälper mig tillbaka
Något tillfälligt som glöms så fort solen visar sig igen
Bestående som inget annat

Fortsättandet
Pulveriserad ångest och blöta fittor
Gränser i ständig rörelse
Marken känns flytande
och vi simmar vidare till djupare vatten


I <3 U SO

 

snurra runt

som små utslag
osorterade idéer som bleks
av uppskjutandet
så mycket jag vill göra
 
nyfikenhetens eko
en avskalad saknad
 
            

släcker

Jag vet att du är modigast
Fingrarna springer över tangenterna
som vi sprang från deras ihåliga drömmar
Miserabel skönhet
Musiken vi skapade med hjärtan
som slog för snabbt
Brinn
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0