sand-drömmarna

  

bränt

Din själ flög ut genom fönstret
när du lade din hand på min skrämda hud
Du var bara din kropp
Jag kände inte min egen
 
Tekopparna glöms bort och fryser sönder
Ville ha skärvorna under och över mig
Låta dom krypa sig igenom ditt skinn, punktera tomheten
 
Gå ut och leta efter dig själv
så springer jag härifrån
 
 
 
 

äckelfilter

Ibland hatar jag
Vill plocka kronbladen av tusenskönor
- har hänt, har inte, har hänt, har inte, har hänt
Har hänt

 

         

 


bakom

Fyrverkerinätterna
nästan så att jag hackar tänderna i en universal rysning
Sprider sig som dom överblommade

Iklädd silverfjäll att andas ut i en annan värld
Ibland vill jag väcka och simma med er


riva

Och rosorna slår ut som saftiga knytnävar
Skuggorna cyklar om er utan ansträngning
Fängslad av hårdhänta önskningar
 
 
 
 

halsgropsdilemma

Molnen hänger tungt som en skyldig i snaran
Lys upp nu
Sekunderna går för snabbt och tiden suckar mig i örat
Rädslan slickar mig i nacken och jag räknar till tolv
 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Kolliderar med fokuset
Passerar bara rakt förbi oss
Det mesta blir grått när det går så fort
Stoltheten sväljer jag med sugrör

drömlogik

Alla ord du sa har blivit som klister i min fantasi
Myrsteg och blek lek
Exotisk november
död december
Vi sjunger så tyst vi kan och slänger inspelningen
i hemligheternas hav
Bara svartsjukan är tillräckligt dum för att dyka i

Overkligheten närvarar

Kan du hålla mig i handen när min värld går under?
Linjerna i våra händer vill fortsätta som rötter in i nästa tid
Jag vet redan att vi förlorar
Och separationsångesten är total
När känner man sig någonsin färdig?
 
 
 

stjärna

Nattlampor
Våra tankar rör sig som klängerväxter
Kalla oss för fantasi-slampor
Utan overkligheten klarar man inte av verkligheten
 
På varsin sida av den immiga busskuren
Vi följer varandras fingrar
Det blir en karta över tidsfördriv
Flyktiga spår till nästa natt
 
 
       
 
 
 
 

-

Bokstäverna som kryper förbi dina läppar

idag klättrar jag i dina lakan

Blåmärken som visar vart du varit
Du har dansat fjäderlätt på min hud
Håret på mina armar reser sig och viskar efter dina
Du trollbinder mina
Jag sväljer nyckeln
du hånler
Jag undrar när den svettiga verkligheten ska sina
Idag klättrar jag i dina lakan
 
 
 
 

stå upp stå ut

Timmarna blir suddigt tydliga
Ibland hamnar dina främmande ögon ovanför mig igen
Kallt ute och krig hela vägen hem
 
Evigt eko av ingenting
För tyst för att hålla för öronen och för smärtsamt för att titta bort
Tillräckligt äckligt för att fortsätta spotta bort dom slemmiga minnena
 

iakttagelse på hjul

Ögonen letar efter en trygg punkt att fästa blicken på
Det går för snabbt
Pupillerna är lika darriga som benen känns
Ska vi åka tills tåget tas ur trafik?
Vill inte vara här, men vet inte heller vart jag hellre skulle vilja vara
 
Vi bara åker
Precis som vi bara lever
Precis som vi bara dör
 

rota runt

Sprängt väggar
och badat i alla tusentals små vassa bitar
Lagat och slipat och rivit ner allt igen
Byggt upp igen
Insett att alla bitar inte är lika viktiga
Det är inte slutet för att en bit fattas

mitt i

Aldrig slagits så hårt förut
Krossade mina väggar
Naken och rädd
Trasslar tålmodigt ur ditt hår med darriga fingrar
Dina läppar mot min panna är som en varm filt när man fryser
Vad är mina läppar för dig?

ett andra universum

Händerna som gräver i sår
Stäng efter dig
Tiden går fort nu
Och du är långt bort
Jaga mig
Vill vara levande i varenda liten cell
Parastifrämlingar kan inte blåsa din glöd till eld
Kan inte smälta din is till vatten
 
 
 

det spelade ingen roll, så varför spelar det någon roll?

Jag är hon som sitter på bänken och försöker läsa
förbigåendes ansikten.
Men koncentrationen sviktar och det blir mer som att
skumma igenom dagens tidning.
 
 
 

höst-röst

 
Förbjudna tankarna
Surrar förminskar pirrar fortsätter
väcker utsätter ger tar kniper
piper bits förför förstör
Skräckblandad nyfikenheten
Åh fy dubbelkänslorna
Säg aldrig så till mig
Fast i bomull
Och mycket mycket varmare
 
 

tudelat

Jag är en sjöjungfru i ditt knä
Mina ögon har sagt allt
I ryckig drömsömn kommer det glömda tillbaka
Förträngt blir förvrängt
Försöker blunda
men mina ögon är redan stängda
 
 

konstant

Dom står på rad och betalar
för att komma härifrån
Dörrar som öppnas och stängs
Spökdörrar
Och reklamen rusar tyst och kännbart som alltid
Det funkar inte att blunda eller hålla för öronen
Det finns ju överallt här
Väljer vi någonsin helt själva?
Fast det spelar egentligen ingen roll

De bra besluten hyllas, ifrågasätts inte
Men de dåliga besluten skylls på omgivningen
Påverkan bör erkännas i båda fallen
Mänskligheten i en låda
eller något
 
blir man inte lite trött?  dagen då sjuka ideal inte längre kan spegla sig i folket - det kommer att vara en vacker dag
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0