rymdblomma

Vi river sönder våran mörka världsbild

Bara för en kväll

Unga&dumma för en kväll

Ignorerar den svårtillfredställda själen

Alla andra får ju vara unga&dumma

Vi tror oss veta bättre..

Men blir det bättre för det?

 

Svårt att fånga hur man kan dansa och leka när våra närmsta är inburade, plågade, slaktade

Lite som att försöka skratta på en begravning

Lidandet hänger ju tungt och ständigt i luften

Det går fan aldrig att få svar på hur andra inte går in i den tydliga dimman

Att ignorera den är inte möjligt

 

Kollektiv blindhet kanske

Man får lära sig att leva med den

I ett samspel där man strävar efter balansen att påverka 

samtidigt som man tillåter sig att inte alltid ta sig själv på så jävla stort allvar