min tur

det ekar innanför vävnaderna efter dig 
rösten som jag låter lova mig hela världen 
den enda rösten som inte rinner av mig 
stora drömmar och hud mot hud
 
 
vi är för starka färger i världen för att någonsin måla över
därför jag flyttar mina gränser
därför jag ramar in vår kärlek i skyddsglas när det haglar motsägelser
 
 

tappat språket

     

mitt hjärtas magiker

klockan tre på natten
du har en len nacke
jag har handen där
vart annars?
 
 
  

finding myself waiting for something that never comes

           

minfina

 

om och om och om igen

Vaknar med tårar som väntar på att få
slicka mitt smutsiga ansikte rent
Innanför bröstkorgen fortsätter den nergångna äckliga känslan
att expandera
Jag brister
likväl är det bara det salta vattnet från ögonvrån som flyter ut ur sprickorna

Skyller inte längre på någon annan än mig själv
Hanterandet, något jag ännu inte förkunnat

 

 

 


det betyder bara

        
 
 
att jag saknar min kamera

med dig

På varsin sida av den immiga busskuren
följde vi varandras fingrar
Det blir en karta över ett magiskt tidsfördriv
Det har aldrig gått såhär fort
Hjärtan trummar i otakt
och jag försöker greppa hur jag blev din
Benen är lika darriga som marken känns

Vill vara här

 

  

   

 

 


RSS 2.0