min tur

det ekar innanför vävnaderna efter dig 
rösten som jag låter lova mig hela världen 
den enda rösten som inte rinner av mig 
stora drömmar och hud mot hud
 
 
vi är för starka färger i världen för att någonsin måla över
därför jag flyttar mina gränser
därför jag ramar in vår kärlek i skyddsglas när det haglar motsägelser
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0