om och om och om igen
Vaknar med tårar som väntar på att få
slicka mitt smutsiga ansikte rent
Innanför bröstkorgen fortsätter den nergångna äckliga känslan
att expandera
Jag brister
likväl är det bara det salta vattnet från ögonvrån som flyter ut ur sprickorna
Skyller inte längre på någon annan än mig själv
Hanterandet, något jag ännu inte förkunnat
Kommentarer
Trackback
