-mitt perspektiv-
Du registrerar en humla som flitigt fyller på sin ranson av nektar. Vill veta vad som försiggår under den ludna randiga ytan. Undrar vart den har sitt bo, och hur länge till just denna humla kommer att surra omkring med livet i behåll.
Du sitter på utkiksplatsen i solnedgång. Lyssnar till tre synliga duvors kuttrande ljud. Tänker på hur hårt livet måste vara för alla arter som lever oskyddat där den naturliga selektionen fortfarande råder. En kall vinter, månader där fokus en...dast ligger på att få i sig tillräckligt med föda. Undrar om någon utav dem fått ungar i år, undrar hur många av dem som överlevde.
Du promenerar i skogen. Aldrig ensam i skogen. Det är fullt av liv runtikring dig, på sex ben, åtta ben, fyra ben. Här går du med dina två ben, kvistar knakar under dina fötter tills du bestämmer dig för att sätta dig ner i den ljumna mossan. Dina ögon möter ett rådjurs. Den är så vacker så du skulle kunna börja gråta. Du ser in i de bruna ögonen och grubblar på vad hon varit med om i livet. Biter dig själv i handen när tankar om jakt letar sig in mitt i hjärtat. Kan inte förstå hur någon kan finna njutning i att döda en annan varelse.
Det är regn idag. På med gummistövlarna och ut i den droppande verkligheten. Idag är en bra dag, du är lätt i stegen och registrerar varenda liten vattenpärla som slickar ditt ansikte. Det känns renande och hoppfullt, dagens regn. Du hinner precis komma ut från tomten då du känner ett kras under din ena skosula. Ljudet av ett snigelskal som krossas mot marken ger dig gåshud över hela kroppen. Dina egna tårar adderas, nu är det inte bara regnets droppar som slickar ditt ansikte. Du vänder på klacken, kommer innanför dörren, tar av dig ytterkläderna och torkar tårarna. Sedan lägger du dig under täcket igen och önskar att du hade kunnat göra om, göra rätt.
Du är ute på kvällspromenad vid ditt sommarställe. Det ligger något mitt på vägen, så du går närmre för att titta efter vad det är. Du ser nu att det är en liten fladdermus som ligger där, orörlig, och det börjar göra ont inuti. Har tidens metallmonster på fyra hjul lyckats ta ännu ett liv på dessa vägar? Men ju närmre du kommer så ser du att den fortfarande lever, den ser till och med oskadd ut. Lite chockad om något. Du tar på dig handskarna som ligger i väskan, lyckas försiktigt lyfta upp fladdermusen i dina nu kupade händer. Du måste åtminstone lyfta den till vägkanten eller en bit in i skogen, tänker du. Du försöker minnas det lilla du vet om fladdermöss såsom vilken föda den äter, funderar på om du ska hämta lite insekter så att den blir lite stärkt av näring. Men just som den tanken slår dig, så flyger fladdermusen ur dina händer, fri och stark. Du fylls med översvämmande lycka och kärlek.
Välkommen till min värld, där djuren är mina hjärtan utanför kroppen
