rymdblomma

Det blir som bubblor. Oundvikligt att det inte spricker 
Så blir jag sådär rädd igen och stjärnorna faller och jag blir rädd för en verklighet utan er
När allt snurrar smälter tryggheten och blir till klibbig tjära 
Limmar ihop händerna. Ändå slåss jag

Inte vill du. Sen kom regnet och ingenting stannade

Inte andas. Dyker ner, allt i lungorna ska bort bort
Sjunker till botten och stannar så länge jag kan 
I år badade jag åtminstone