rymdblomma

 längtandet tillbaka, undrar om jag minns det rätt

 

Så fort jag slappnade av eller hängav mig till sömnen

okänd musik som ständigt blev högre och närmre

Hotande dansande skuggor och vardagsljud i köket

En tyngd som hela tiden ville lägga sig över mig, på mig

Ville väcka kroppen bredvid mig men 

paralyserandet

Mina största kraftansträngningar blev till blygsamma darrningar 

små pip som letade sig förbi mina läppar

Något där

Bara jag medveten

Tyngden

Musiken som bara spelade för mina öron

Täcker ansiktet med lakanet

Kvävande tyg, skyddande tyg

När overkligheten äntligen övergick i drömmande

 

-----------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag sjunker igenom sängen

om och om igen

Försöker klamra mig fast vid den sömnvarma kroppen bredvid

Känner mig ensam

Sjunkandet genom jorden och ingen märker något

I panisk tystnad försvinner jag

Okända låtar som spelar för öron som önskar dövhet

Rädslan för sömnen

vaknar ändå förvånad över att jag tog mig igenom ännu en natt

Surret i köket slår mina knän blå

Nakna kalla grenar som spelar på min puls som rostiga pianosträngar

Vet precis vad som händer kring mig

men inte betydelsen

Kan inte be dem att lämna mig ifred

Pinsamma lila streck som ett hån

Fortfarande, sju år senare, så passerar och stannar alternativet

Det blir som bubblor. Oundvikligt att det inte spricker 
Så blir jag sådär rädd igen och stjärnorna faller och jag blir rädd för en verklighet utan er
När allt snurrar smälter tryggheten och blir till klibbig tjära 
Limmar ihop händerna. Ändå slåss jag

Inte vill du. Sen kom regnet och ingenting stannade

Inte andas. Dyker ner, allt i lungorna ska bort bort
Sjunker till botten och stannar så länge jag kan 
I år badade jag åtminstone