rymdblomma

Det har aldrig gått såhär fort
såhär fort att vänja sig
Soltimmarna fyller håligheten som generöst regn
Helt plötsligt kom ljuset och alla tidiga fåglar kan pusta ut

jag pustar ut tillsammans med dem
Stark i solen
Rastlös när jag ingen har tid att dela den med mig

Varje skymning blir som en slöja av vemod
Varje solnedgång kräver några timmars mental förberedning
Skuggorna suckar och jag vill inte vara med längre

 

Solens strålar är min kärlek som om natten blir till min

olyckliga kärlek

Man blir ju svältfödd i snöstormen och blicken ner i marken

Marken som inte syns