rymdblomma

Du sitter med benen korsade
Tar hand om din kaffekopp
med händerna kupade som om det vore en liten fågelunge
Blåser bort hettan som man blåser bort smärtan
när huden har öppnat sig
Lyssnar troget
Vrider och vänder på perspektiven
Tittar förstående på personen mittemot

Ni befinner er i en sammanflätning av ord och tankar
Samförstånd
Men solen bländer dig
Missförstånd
Det är sprickor och glasskärvor
Avslöjandet av bluffen till vision
Oförstånd
Det är dig själv du samtalar med

Nu har kaffet kallnat
Varelsen människa
Du vill bara höra ljudet av din egen röst
Möta din egen blick
Hålla dig själv i handen
Skratta åt dina egna skämt
Du kanske tror du är öppen
Lyssnar, tar in, utbyter
Men i själva verket letar du bara efter en förskönad spegelbild

Du kommer att få leta länge
Närsynthet och okunskap ger ringar på vattnet
Om ringarna leker på ytan
kan du inte se den nakna sanningen