väntar på ett kast

jag gick hem med ett ballonghjärta. vissa saker syns alldeles för sällan utanpå.






det var en man som cyklade i uppförsbacken utanför min trädgård, när jag satt och pussade min nattcigarett godnatt, på den turkosa utemöbeln, som vanligt - och han sjöng så att lungorna måste ha stått på tå, en massa stärkande ord om att han var oövervinnerlig. Det är fint att se en kropp bland så många andra, som inte gömmer sig för att uttrycka sig oavsett situationen. Svenne Banan satt nog inne i sitt vardagsrum med ena ögat på tv:n och tänkte - Nämen, det är ju måndag. Lite respekt får man ju visa. På måndagar kan man inte vara sådär öppet nöjd&glad.

Jo.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0