rymdblomma

Det är som ett enda stort teaterskepp. Det är så mycket som sker bakom ridån och rekvisitan är oändlig. Påklistrade leenden och utklädnad är ett måste. Det finns dock äkta ting bland manus och krokodiltårar. 

Det är duvan som bekymrat struttar fram och tillbaka på trottoaren.

Det är sländan som surrar förbi med viskningar om magi. Det är det ärliga morgonljuset.

Sanningarna som speglas mot en stilla vattenyta,

eller lögnerna som oroligt försöker gömma sig bland vågor och strömmar.

Det är koltrasten som sjunger om livet och döden.

Det är den överväldigande ensamheten som klamrar sig fast i bröstkorgen.

Det är värmen som sprids i kroppen när du räddat en snigel över vägen. Det är de hundradels sekunderna som dina ögon möter ett rådjurs ögon, och ni är det enda som existerar där och då.

Det är smärtan när en mor förlorat sitt barn.

Det är när träden blommar ut och blommar över. Det är när du vaknar av en myra som leker sin gång på din överarm. Det är regnet.