rymdblomma

jag drömmer hela tiden att du lämnat spår på min dator. ord och bilder som förklarar labyrinten jag fortfarande inte hittat kartan till. en ryggsäck med cigaretter och plektrum och plastleksaker. bilder du målat i paint, en handskriven lapp där du skrivit att du saknar mig. så ser jag sig på andra sidan östersjön springa omkring med en fasad jag krossar med min tystnad. jag är inte på samma plats jag var då, men små myror påminner mig ofta om vart jag befann mig då. förbjudna meningar, frågetecken, låtsassova, inte-med-meningenn-nudda, äntligen spegel känslor, regnbåge, varma natt-timmar trots djup snö, hemligheter som håller mig samman i befolkade situationer, hemligheter som delar mig mitt itu fast det får ju inte synas. jag bryr mig inte men jag önskar jag kunde spola lite och ta hand om mig själv såsom jag borde blivit omhändertagen. försöka ge hjärnan mer plats än hjärtan i just den frågan, för hjärtat är nu nedtrampat och min hjärna ger inga bra råd. jag kan för mitt liv inte lista ut vad jag lärt mig av det hela. har väl för ung själ i detta liv, eller så måste jag meditera bort dimman från det förra.