rymdblomma

Jag räcker fram min hand, handflatan kupad. Du säger att jag ska koncentrera mig på en punkt i handen. Du säger, punkten är centrum för det som fladdrar så snabbt i din bröstkorg när jag är här. Låt den punkten vara ett av dina fortfarande öppna sår som jag orsakar dig. Acceptera känslan. Jag kommer att ta saltburken, och hälla salt i ditt redan öppna sår. Det gör ont men du flyttar inte på dig. Detta för att du hellre stannar och har ont med mig i din närhet än att gå här ifrån, och ha ondare utan mig i din närvaro.