En ensam fågel som bär på tok för stor kvist

Det är fint när moder jord bjuder till på lite vår, trots att mänskligheten inte förtjänar något av henne längre.
Vi bara tar och tar, trots att hon länge visat att hon inte har mycket kvar att ge. Men det kittlar till i magen när jag ser alla färska spår efter rådjur som korsat min väg.

Viktig debatt i måndags. Genus-diskussionen. Jag blir så utom mig, handfallen och frustrerad. JA, män och kvinnor ÄR olika. FYSISKT. FYSISKT Fysiskt fysiskt. Om ni bara åtminstone kan försöka förstå hur pass påverkade ni är. Det är som med reklam. 8% av reklamen uppfattar vi att vi påverkas av, resten processeras i hjärnan omedvetet efteråt. Okej, oavsett om du har kuk eller fitta - vi är människor. En liten bebis som föds med snippa, föds inte till att vara de egenskaper som samhället automatiskt placerar på henne. Hon kanske lyckas gå sin egen väg, men sen är det dags för förskolan. Och jävlar vad hon kommer få stå ut med skit om hon vill ha sitt hår kortklippt och hellre spelar fotboll än att hoppa hopprep. Samma gällande pojken som ska börja förskolan.

Vi är flockdjur. Vi gör många grejer för att passa in, relatera till andra människor, för majoriteten måste ju vara den sidan som har rätt om allt och alla. Jag kokar. Varför finns det ett sådant stort behov av att vara man eller kvinna? Jag lovar er att ni inte kommer få det motsatta könet bara för att ni inte beter er som normen av ert kön. Jag lovar. Vi kommer ha kvar våra fortplantningsorgan, det enda väsentliga som skiljer oss åt. Resten är ingenting. Det är som med pengar. Jag vill bränna upp varenda sedel som finns på jordklotet. Det är ett påhitt för att kunna organisera samhället. Men vet ni vad? IT'S NOT WORKING.

Den dagen alltså. Den dagen, jag ska ha en kamera placerad framför alla giriga ansikten, när nyheten sprider sig som en löpeld. PENGAR HAR FÖRLORAT SITT VÄRDE. Pengar finns inte. Har aldrig betytt något, men kommer framförallt inte finnas från och med den dagen. Filmkamera i ansikten som värderar något som inte längre har något värde. Uppblåsta bedövade trångsynta jävlar. Och alla som haft en folklig sida utåt, rättvisa och sånt, det är det ni jobbar för. Men när pengarna är borta kommer ni stå där med byxorna nere, tårar av idioti kommer rinna nedför era kinder. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom bränner er så pass mycket att ni går in och lägger er i ide tills ni ser världen genom humana glas.

Men hoppsan! Hur ska vi då kunna bygga hus? Vem ska göra det? Ja du. ALLT, och då menar jag verkligen allt allt allt på denna jord, tillhör ingen av oss. Allt är jordens, det finns inget vi ska tjäna på det mer än överlevnad. Säkerligen kommer det vara kaos till en början. Det kommer alltid finnas giriga monster. Men det kan fan inte bli värre än vad det är nu. När pengar försvinner, så har kriminaliteten visst ingenting att tjäna på? Psykopaterna som dödar för nöjes skull, dom kommer väl alltid vara närvarande. Men att döda för pengar, utpressa, prostituera, knarka. Det finns ingenting att hämta. Det finns rum att göra det man vill. Överleva. Och förhoppningsvis må bra. INTE på djurens och jordens bekostnad. Om det fortsätter såhär så borde alla bara göra moder jord en tjänst och gå och hänga sig. Samtidigt, allihopa. Så slipper vi belasta allting. Det känns lite som att det är försent. Jag blir ständigt nedslagen av människors lathet och okunskap. Men jag kommer inte kunna stå ut med mig själv om jag inte lever som jag lär. Det är mycket jag ska hinna med under min livstid. Djuren, miljön, jämställdheten, politiken. Helvete. Vi borde börja om från början. Från början som vi inte ens vet hur den började. I min kokande frustration så är mina ordval inte de mest välvalda. Men vadfan spelar det för roll. Intelligens, IQ - påhitt. Det finns insekter som inte har hjärna som gör saker du bara skulle kunna drömma om. Noll i IQ men bättre på alla sätt och vis.




Every new idea seems crazy at first.


och jag gillar inte ens kaffe

                                                                                                                              
                                                                                               I have planted it here now
                                                                                                            Where it's close to our heart
                                                                                         so care for it while I'm gone

det växer inte om du inte ger det ditt tålamod

i'll be your june and you'll be my johnny too.

she's the man


bara

Jag måste nog vidga mitt tunnelseende nu snart. Det börjar liksom bli ogenomträngligt. Jag lyssnar på allt ni har att säga. Om samhället, djuren, människosläktet, döden, livet. Jag lyssnar. Men jag är så övertygad av det resultat år av analytiskt garn faktiskt skapat. Utan andras ord och uttryck utifrån så hade inte just dessa ord kommit från just mig just denna dag.

Så jag slåss litegranna för att hålla dörren öppen. Men det är obehagligt när det finns så mycket kyla som kan ta sig in. Fast, utan kyla hade man inte vetat vad värme var.

Lite som att man ätit kunskapens giftiga äpple och det hunnit fördelats innan man kom på att man ville spy upp det igen. Hallå. Äpplet är surt och ruttet och skadat ibland. Kanske oftare än ibland. Men där emellan så är det friskt och saftigt och alldeles utsökt. Varje skörd kan inte ge den frukt man önskat.





RSS 2.0