rymdblomma

Känns som om jag på ett sätt förlorat förmågan att förstå mig på andras känsloliv. För att kunna relatera så måste man ha något att utgå från - sig själv.

Hur kan du vakna upp en dag och vara lätt i hjärtat? Vad är det som gör att en bra dag är bra?
När du har en dålig dag, vad är det då som tynger? Hur ofta har du dåliga dagar? Varför skrattar du eller varför gråter du?

Känns som att något och allt är en tävling. Vad priset är vet jag dock inte. Men domaren skjuter gång på gång med sin pistol upp i luften, igen och igen igen. Och alla springer. Springer från något eller till något. Några tjuvstartade, några stannade kvar, några föll, några förlorade. Men domaren bara fortsätter avfyra startskotten, och allt börjar om.