mjau



Jag ogillar när folk går igenom en folkmassa som om folket bara vore just en trögflytande massa.
Jag ogillar när någons röst talar för döva öron.
Jag ogillar förväntningar som rubbar kapaciteten istället för att stärka den.
Jag ogillar allt som är nollställt, ansikten, hållningar, känslor.
Jag ogillar tempot som är.

Himlen har öppnat upp sig och släpper ned vatten fastän solen lyser.
Jag vet inte om jag borde gå ut och skratta eller gråta med naturen.

Jag söker lugn och skratt och lätthet i helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0