rymdblomma

Det blåste storm och vi var påväg till bussen för att storhandla och jag hade grus i ögonen och munnen men jag skrattade istället för att vara arg och himlen var rosa och sen sprang vi till affären och åkte kundvagn. Ibland så känner man lätta saker.

Alla är i rörelse och jag kan inte ta ett enda steg till, not today. Natten bjöd på obehagligheter och det har satt sina spår, i form av ringar under ögonen och en bubbla av overklighet eller alldeles för mycket verklighet. Jag måste ta tag i grejer men mina händer är för hala och mina armar för svaga. Om en Gud fanns så kastar han stenar på mig, men jag kan inte vakna till riktigt ännu.

Jag saknar, jag hatar, jag älskar, jag ältar jag blundar.

Om jag vore en fisk idag hade jag varit en flundra som förgäves försöker skaka av sig sanden och allt slam som de andra fiskarna skiter ner från högre höjder i vattnet.

Jag har nog inte så mycket att tillföra idag.

klockan är över två och jag sitter med alla lampor tända och glor och känner efter och öppnar ögonen uppriktigt. Om det inte vore för att jag kom hem sex i morse med frida och hade haft en kalasnatt, sovit så lite, så hade jag klättrat på väggarna nu. Den natten ska jag skriva om någon gång. Jag förstår inte hur jag ska kunna somna. Mitt ansikte känns bedövat och resten av Spånga ser släckt ut. Det känns antingen som om jag är den enda människan i Stockholm, eller att jag flyter omkring i en massa av kletiga människor och personligheter. Jag vet inte vilket av dom alternativen som är mest skrämmande. Jag är så trött. Klockan är mycket. Tar sovmorgon imorgon.

Jag känner mig som en liten grej som går på sega batterier. Eller som en människa som inte sovit på länge och bara vill sova hela tiden. Eller som en liten kåt fågel som väntar på våren och allt vackert, ja bättre tider helt enkelt. Nu när jag ändå är inne på fågel-metaforen så kan jag ju snurra in lite på det spåret. Om jag vore en fågel idag så vore jag nog en kråka, en kråka som är tyst för det mesta och gör ljud ifrån sig antingen för att uttrycka missnöje eller tankar, lite för högt och halvhjärtat. Fågeln vet inte vad den vill och vet precis vad den vill. Kråkan vill vara färgglad. Okej, jag ska sluta jämföra mig med en fågel jag inte vet ett smack om(för idag iaf).

Jag önskar att alla goda människor slipper vara med om magsjuka, alla onda borde få en släng av det då&då. För det är verkligen ett straff. Min diet bestod av blåbärssoppa, blåbärssoppa, och lite till av den där blåa sörjan. Ett rivet äpple. Men inga inälvor ville samarbeta och låta mig behålla maten i magen så jag straffades med ett illamående som heter duga som resulterade i hemska kaskader av spya, kallsvettsfrossningar, yrsel, ja och massa sånt där mysigt! Men efter tre dagar fastklistrad i sängen så började verkligheten ta tag i mig. Jag kunde tänka och äta och se på tv och gå.

Jag uppskattar numera min fungerande kropp, friska kropp. Jag uppmanar alla att göra det! Jag bryr mig inte om att du tycker att dina lår är för feta eller din näsa för stor eller ditt hår för platt. Är du frisk så tycker jag inte så synd om dig och dina komplex, inte på ett tag iaf. Fan vad alla är ytliga. Att jag kastar skit på ytligheten trots det att mina skavanker upptar en del av min dyrbara hjärna orkar jag inte ta idag, idag pratar jag om RESTEN AV MÄNSKLIGHETEN. Jag bryr mig inte om att din morsa var jobbig i morse eller att du ätit för många kalorier eller att du inte har sminkat dig eller att din pojkvän inte pussade dig innan han gick hemifrån.

Varför måste man vara i centrum av världen för att känna att den snurrar?
Varför ska man vara så jävla viktig?
Varför ska allt spela roll?
Varför måste man älta saker och ting tusen gånger om för att förstå att det var slöseri med tid och kraft?
Varför måste man överhuvudtaget?

Fan vad jag svamlar. Den som orkade ta sig igenom min (o)sammanhängande text, hoppas jag tog åt sig av något eller vafan, jag vet inte. Nu ska jag ta mig en macka och tänka på hur många kalorier den innehåller och älta något och kraxa som den mest bittra kråka du n-å-g-o-n-s-i-n hört, för jag är ju värst av alla och får världen att snurra, jag är ju viktig. NEJEEEEEEE. Människor alltså........ Jag är trött på mig själv och mitt släkte. Jag vill vara en panda eller fisk eller hund eller något. Och vara på blommans hunddagis.