rymdblomma

Tåget står still. Det står en man som rastar sin svartvita hund. Ett par som går förbi. En buss. Gula och röda lägenheter. Klotter. Berg. Bilar. Jag kommer aldrig veta vad mannen med hunden tänkte på just då, vad hunden kände för något, hur paret blev tillsammans, vem som bor inuti lägenheterna, vem som klottrat, vem som klättrat på berget, vilka som åker i bilarna. Jag kommer aldrig veta.

Och de kommer aldrig veta att det satt en tjej på tåget som grät för att hon aldrig kommer få veta och för att inte heller de kommer att få veta.