tagning femtioelva



Trött på att vara den olyckliga statisten i min egen jävla film.

tid







Tills jag fattar vad som hänt. Som vadå?


smajl








1. För att jag och bästa Frida ska till Emmaboda.<3
2. För att Smilla är söt.
3. För att jag var glad över mitt då nya hål i näsvingen.

nära en minut

Fast du inte längre kunde se mig i ögonen så befann jag mig i den jävla lägenheten månad efter månad, där allt jag kände studsade högt och synligt mellan de fyra vita väggarna. Det blev ett bakgrundsbrus som alla trodde hörde platsen till. Men bruset tillhörde dig och mig.

Blott en enda utomstående hörde det eviga bruset, och skrev vad han såg. Tack för att du satte ord på tillvaron.

Nyansen

Det stillastående hjärtat och dess nyanser,
en vitgrå strimma emellan hennes flätade hårlock
binder samman min ångest, och marken under mig skiftar.

För längesedan, vidare bortglömda gator och en undanskymd skog,
den cirkulerande månen och dess ärkefiende, uppenbarar sig
ett trånande jag aldrig någonsin kunnat föreställa.

Och längtan jag förnimmer är allt utom transparent.
Som fallande löv skapar en monokrom bild,
illustrerar den vår sammanstrålning, våra mötande ögonkast.

Ty ännu tvinnas vi ihop, mil ifrån varandra,
och knuten vi senare knåpar, skall ge oss allt vi åtrått.



Vad innebär en vinst?

Jag jobbar bort den energi jag inte har.
Jag hade tagit några steg bort från något som värmde och krossade mitt inre några kalla månader. En dröm senare, och jag har åter igen kastats in i ältandet. Vad satt jag för avtryck? Jag önskar jag skakade av frustration istället för någon slags sorg. 

Jag målade en kvinna som med rädda ögon och nyfiket hjärta försöker nudda fingrarna i det brinnande ansiktet mittemot. Hur många gånger har vi inte alla kastat oss in i elden trots vetskapen att vi kommer bli svårt brända? Aj.




RSS 2.0