rymdblomma

Sprängt väggar

och badat i alla tusentals små vassa bitar

Lagat och slipat och rivit ner allt igen

Byggt upp igen

Insett att alla bitar inte är lika viktiga
Det är inte slutet för att en bit fattas

Aldrig slagits så hårt förut

Krossade mina väggar

Naken och rädd

Trasslar tålmodigt ur ditt hår med darriga fingrar

Dina läppar mot min panna är som en varm filt när man fryser

Vad är mina läppar för dig?

Händerna som gräver i sår

Stäng efter dig

Tiden går fort nu

Och du är långt bort

Jaga mig

Vill vara levande i varenda liten cell

Parastifrämlingar kan inte blåsa din glöd till eld

Kan inte smälta din is till vatten

 

 

Jag är hon som sitter på bänken och försöker läsa

förbigåendes ansikten.

Men koncentrationen sviktar och det blir mer som att

skumma igenom dagens tidning.

 

 

 

Jag är en sjöjungfru i ditt knä

Mina ögon har sagt allt
I ryckig drömsömn kommer det glömda tillbaka

Förträngt blir förvrängt

Försöker blunda

men mina ögon är redan stängda

 

 

för att komma härifrån
Dörrar som öppnas och stängs

Spökdörrar

Och reklamen rusar tyst och kännbart som alltid
Det funkar inte att blunda eller hålla för öronen
Det finns ju överallt här
Väljer vi någonsin helt själva?
Fast det spelar egentligen ingen roll

De bra besluten hyllas, ifrågasätts inte
Men de dåliga besluten skylls på omgivningen

Påverkan bör erkännas i båda fallen

Mänskligheten i en låda
eller något

 

blir man inte lite trött?  dagen då sjuka ideal inte längre kan spegla sig i folket - det kommer att vara en vacker dag

 

Snurrade alltid några extra varv för många

Några sekunder av renaste glömska

Ett kort av brott från den ständiga vetskapen
Inga blödande sår av den vassa verkligheten
Det bara snurrar istället
Tillfällig blackout
Det känns som om vi inte är gjorda för att klara av många slut