klagomuren


























Du ringer sent

och säger din lägenhet
kommer lossna ifrån huset
krossas emot gatan
man måste bära
sin sorg i armarna
man måste härma dom
som orkar
dom som fortsätter ändå

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå

en meter för mig jag behöver dig

Du säger kom och ta mig

någon annanstans
alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet
man måste bära
en rymd på axlarna
man måste härma dom som vaknar
och vet vad dom vill ha

Och i natt, du måste tvinga mig ut

jag ska bara följa med
jag behöver dig
och i natt, jag orkar inte va rädd mer
du måste ta mig någon annanstans
hör du mig

Du sa kom, du måste tvinga mig ut
låt mig bara följa med
jag behöver dig
du sa kom, jag orkar inte va rädd mer
snälla ta mig någon annanstans
hör du mig

 


i landet där jag finns


ännu längre bort

ALLT KÄNNS PLUTO.


uppochner

Det ljus som förblindar våra ögon framstår som mörker för oss
Blott dagen för vilken vi är vakna gryr
Det kommer att bryta fram annu mer dagar
Solen är blott en morgonstjärna

Henry David Thoreau - måtte du ha rätt om din insikt.

RSS 2.0