Lediga dagar i Nyköping








Fattar du?

Alla har sina egna tunga kedjor kring vristerna. Så förstår vi någonsin vad någon annan menar när dom berättar om olika känslor som strömmat genom deras kroppar?

För att uttrycka känslor till något till någon verbalt, så sätter man ord på känslor och tankar, ord som vi lärt oss är det korrekta. Men vi skapar oss alla egna definitioner som vi tycker stämmer in. För någonstans i smeten av kladdiga känslor så måste vi utgå från oss själva för att förstå.

När jag känner melankoli kanske du känner trötthet, jag tycker att hon har fina former och du kallar henne tjock, jag säger förälskad och du säger kär. Men vad fan menar vi egentligen?



måndags-kladd

Jag bor i en nedervåning med vita stenväggar, mörka träbjälkar, värmegolv. Turkos utemöbel. Finaste duken på köksbordet och jag börjar få lite ordning på det hela. Tack gode gud att det finns väninnor som håller någon annans rygg rak när musklerna inte samarbetar.
Mitt stafli väntar på att bli förbrukat, och det är något jag mycket väl kan garantera den (kanske det enda jag kan garantera i detta nya hem just nu). 
På torsdag blir det en liten roadtrip till norrköping sedan vidare till oxelösund, där vi förhoppningsvis möts av dreads och finvin. Jag vet inte riktigt vad jag försöker uttrycka här, men jag kämpar nog lite mot skolvardagen som börjar trampa på min bröstkorg igen.

augustiblandning

Godaste bönornaBossebusBossemysHomiesFåröDiskussionFyrverkerier

förbi

Jag sitter i köket på fårö som skriker sjuttiotal. Gula skåpluckor, randiga och blommiga tapeter i brunt.
Men jag befinner mig någon annanstans, en plats där det är mycket mer färglöst. Jag vill göra verkligheten annorlunda.
Snart är det skolvardag som klöser inuti min bröstkorg. Jag försöker linda det i bomull för att se något ljust istället.
Kolmården första veckan, norrköping-äventyr med frida, paljett-party helgen därpå, trolliz.
Jag lär smyga in hos fåren eller tusse nattetid innan jag lärt mig att sova ensam på en ny plats igen. igen och igen och igen och igen igen igen igen ingen igen egen. Nu ska jag försöka använda en del av hjärnan som jag inte gillar att använda, skol-hjärnan. Sen ska jag göra örhängen och fika och måla och lukta på valp.



lager på lager

Alla är så påklädda och skyddade. Det kanske är en bra sak. 
Men jag gör mitt bästa för att inte vara med i spelet med lömska regler - dock känns det mest som om jag är ensam naken bland alldeles för hårda murar.
Jag vet inte om det är jag som ska klä på mig eller alla andra som ska skala av sig fasaden och regelboken.



dobidoo

Jag vill vilja lära mig något nytt. Typ spela gitarr eller virka mössor eller göra rökringar.
Men det är för mycket tid om dagarna att skjuta upp det man egentligen måste göra, och alldeles för lite tid att göra det man måste göra. Nu blir det till att måla lite innan Adelina och Lowisa kommer. Sen ska jag skjuta upp saker en stund till. Sen jävlar...... Jävlar vadå?



sheep-island

Inga ljud, inga bokstäver, ingen röst genom telefonledningarna, inga rodnande kinder. Tystnad visar sig på ett sådant högljutt vis. Men jag och frida ska nattbada och skrika högre än så.



goodie

Ska snart ner och hämta fina frida. Ikväll väntar oss smultronté, broccolipaj, medeltidsklädsel, nycirkus-show i en ruin.

som man bäddar

Jag känner mig precis som lövet när det faller mot den leriga marken
Jag känner mig precis som ditt vapen
Människor tror sig veta någonting
Jag vet ingenting alls
Ingen tror på något och alla tror på allt

Jag är inte arg på någon som säger åt mig vad som behöver göras, jag är bara arg över att det måste göras. Jag har vetat länge vad som behövts fullföljas. Men jag har istället vridit och vändit mig i det obekväma, istället för att ta tag i ångestmomenten.

Jag har fått fnatt på First Aid Kit - I Met Up With The King
Jag har ingenting speciellt att säga idag. Men när har någon någonsin det egentligen. Så jag lägger upp en svartvit bild på någons dolda kön istället.


innanför stängslet, utanför vardagen

Hade superduperfina dagar på Emmaboda. Tänka sig att två dagars regn inte orsakade mer irritation än så. Härliga återseenden, nya människor, underbar musik. Någon dag ska jag visa det lilla visuella som jag tog.

(en fråga bara: Kokta ägg går aldrig att göra okokta igen, men hur är det med brända människor?)


RSS 2.0