rymdblomma

När man ligger med magen mot frottéhandduken på gräset, hakan mot händerna som vilar på marken, och tittar fokuserat ner i den gröna växtligheten - så ser det ut som ett litet eget samhälle. Hoppas alla i det samhället är lyckliga.

Jag tog mitt första dopp idag. Kallt som tusan men det är okej om man har en blå ullig jacka som man får låna. Tror jag.

Jag har gått på kvistar och kottar i skogen med pappa och elsa idag. Plockade blåsippor. Dom står på köksbordet nu och påminner mig om att jag inte orkar befinna mig inomhus länge till.

Ibland vågar man inte röra på sig. Rädd att något inuti ska gå sönder eller att något obehagligt ska ske.
Ibland vågar man inte sitta still. Rädd att man ska tappa bort sig själv i funderingar och att det kliar i kroppen.
Jag befinner mig i rätt län, rätt stad just nu. Men inte med alldeles rätt människor.

Jag hatar egentligen helt logiska förklaringar på saker och ting. Men idag vill jag bara ha logik.
Ingen magi eller fantasi eller övernaturligt.
Ett enkelt rakt svar på allting, men ett svar som man kan hantera.

Släppa taget om en vacker verklighet. Jag undrar om det skulle vara till för- eller nackdel för ens perspektiv.
Göra, förgöra, förstöra, beröra. Är det nu jag pladdrar om saker som funderats på och skrivits ned tusen gånger innan? Tänk om alla människor grubblar på samma skit, bara att vissa hittar vägen, medan andra tappar sig själva på vägen till något man tror är svaret.  Idag slängde jag en dålig vana i en gallerbrunn utanför skolan.

Jag vill gå bland slingrande växter och höra kvistar och kottar knaka under fötterna och jag vill känna lukten av skogen och höra träden blåsa och fåglarna prata och jag vill borra in ansiktet i en halsgrop som är mig kär och jag vill känna familjekänsla och jag vill att allt ska gå bra och jag vill inte att någon ska dö och jag vill se ett stjärnfall och höra ord och jag vill så himla himla mycket. Kan lika gärna lägga till; fred på jorden, och varför inte i rymden.

det logiska måste ta över vansinnet. good talk

släpar fötterna bakom mig
och har dig framför mig
jag tänkte gömma undan något som är ditt
som kunde bli mitt
tomrummet tar så himla stor plats
jag vet inte vart jag ska sova inatt
du var långt borta när du sov fem centimeter från mig
du fick med dig något jag inte ville bära på ensam
och jag undrar om jag gått några steg framåt
eller bakåt
med mina släpande fötter

Jag sitter med torra ögon och stirrar på en datorskärm. Jag sitter här ursprungligen i syftet att skriva om personlig säkerhet ur ergonomiskt perspektiv. JA MEN SÅ GIVANDE OCH INTRESSANT. Men jag stirrar istället på de fyra uppstoppade fåglarna som står i hyllan framför mig. Ser hur dom får liv och värme i kroppen och kvittrar vårigt för att skrämma bort dimman och regnet utanför. Undrar uppriktigt hur man kan gå förbi uppstoppade djur eller ett stycke kött utan att reflektera över när den varelsen en gång kvittrade, grymtade, sprang över ängar med en sådan där nyfikenhet över omgivningen som bara djur kan ha. Det är fruset att inte den tanken slår alla då dom ser skalen. Det borde ge saftiga blåmärken.

Undrar vad som gömmer sig under allas skal. Ibland märker man att man inte känner människor så bra som man tror. Personen säger något som får en att ifrågasätta sin uppfattning, börjar med en ny vana som inte alls verkar logiskt för just den personen, har haft ett annat liv innan som man inte vet ett piss om, tänker i tystnad med än vad den pratar högt om någonting. Fast det är väll upp till en själv att samla kraft och energi för att orka och våga se bakom skalet. Och nyfikenhet. Jag vet inte. Jag samlar kraft för att låta någon annan kika in bakom skalet, men jag vet inte ens om jag vet inte jag vet inte. Mina fingrar bara glider här över dom äckliga tangenterna och jag vill ut och bort och in härifrån. Jag är besegrad idag, men man reser sig väll upp till slut. Hoppas bara att jag gör det på grund av andra anledningar än t.ex. rutinhelveten.

Det är första april idag. Hoppas fan att destination gotland driver med oss resenärer och säger att båten kommer sjunka. Aprilhjärta, VART FAN ÄR VÅREN DÅ? Va va va va?